Efter att Konstnärsnämnden den 3 maj beviljade ca 6 300 konstnärer stipendium motsvarande ca 359 miljoner kronor, har det initierats en debatt om myndighetens inställning till olika konstnärsgrupper. Det har i inslag i media målats upp bilden av att Konstnärsnämnden inte gett några stipendier till eller respekterat vissa typer av konstnärskap. Senast gällde det diskjockeys. För att förtydliga vår syn på och kunskap om dessa musikkonstnärer vill vi förmedla en beskrivning av hur vi verkar för att stödja dem.

Vi vill först klargöra att 59 % av sökande diskjockeys har beviljats ett stipendium om 57 200 kronor, i den senaste omgången av regeringens uppdrag att fördela Krisstipendier till professionella konstnärer.

Myndigheten har behandlat diskjockeys precis som övriga sökande. Det är omfattningen av den konstnärliga verksamheten som har bedömts och i vilka konstnärligt etablerade sammanhang den har utförts. Då tillgängliga medel inte har räckt till alla sökande har dock prioriteringar varit tvungna att göras. Detta faktum har inte framkommit i debatten, trots att vi i intervjuer framfört informationen till de medier som kontaktat oss.

Myndighetens kärnuppdrag är att främja konstnärers möjlighet att utveckla sitt konstnärskap. Vi har sakkunniga inom varje konstart och i det här fallet inom olika musikaliska uttryck som bedömer inkomna ansökningar, däribland en särskilt sakkunnig kring elektronisk populärmusik. Förutom att stötta diskjockeys och musikkonstnärer verksamma inom detta uttryck genom stipendier och bidrag har Konstnärsnämnden ett internationellt residens i Berlin riktat till dem.

Diskjockeyn som har elektronik som sitt instrument behandlas alltså med samma respekt för sitt konstnärskap som övriga sökande till Konstnärsnämnden. Både i våra ordinarie utlysningar och i de särskilda utdelningarna av regeringens Krisstipendier.