Mai Zetterling-stipendiet

Mai Zetterling-stipendiet delas ut till en filmregissör med hög konstnärlig kvalitet som vidgar gränserna för kortfilm eller dokumentärfilm.

• Stipendiebeloppet är 200 000 kronor.
• Stipendiet delas ut utan ansökan.

Foto: Ines Kjelbye

Mårten Nilsson, mottagare av Mai Zetterling-stipendiet 2023.

Mottagare 2023

Mårten Nilsson, filmregissör och filmfotograf

Motiveringen lyder:

Årets Mai Zetterling stipendiat är en av Sveriges mest särpräglade och kompromisslösa filmkonstnärer som med ständigt utforskande och lekfullt filmspråk ofta arbetar kollaborativt med många återkommande och fruktbara samarbeten, där inte minst de koreografiska bidragen blir en omistlig del av den estetiska kärnan.

Det rytmiska och underfundiga berättandet, där ingen bild eller replik behöver vara för liten eller apart, rymmer gärna en mer djuplodande tematik om individers tröstlösa och förvirrade sökande efter total frihet. Kanske i Alaska, Tokyo eller Österlen? Eller varför inte i en sportstuga, eller bara planlöst körande i en husbil?

En unik experimentfilmare där varje dag, varje tagning och varje vy blir helt ny. Vars filmer är lika avantgardistiska, oinsmickrande och frijazziga i sin form som de är tillgängliga, stilfullt koreograferade och hysteriskt roliga.

Filmaren Mårten Nilsson får Konstnärsnämndens Mai Zetterling-stipendium

Tidigare stipendiater:

Patrik Eklund, filmregissör, 2022
Ellen Fiske, dokumentärfilmare, 2021
Niki Lindroth von Bahr, animatör, 2020
Marcus Lindeen, filmregissör, 2019
Jonas Odell, animatör, 2018
Ahang Bashi, dokumentärfilmare, 2017
Linda Västrik, dokumentärfilmare, 2016
Måns Månsson, filmregissör, 2015
Ester Martin Bergsmark, filmregissör, 2014
Mia Engberg, dokumentärfilmare, 2013
Erik Gandini, dokumentärfilmare, 2012
David Aronowitch och Hanna Heilborn, dokumentärfilmare, 2011
Karin Westerlund, filmregissör, 2010
Nahid Persson, dokumentärfilmare, 2009
Ola Simonsson och Johannes Stjärne Nilsson, filmregissörer, 2007
Lena Einhorn, filmregissör, 2006

Om filmregissören Mai Zetterling

I början av 1960-talet, när Mai Zetterling började göra långfilm, var hon en av världens få kvinnliga regissörer. Som då redan hyllad filmstjärna valde hon att ställa sig bakom kameran för att berätta om äktenskapets förtryck och mänsklig frigörelse. Långfilmsdebuten ”Älskande par” väckte stor uppmärksamhet i Cannes där den blev nominerad till Guldpalmen, och hennes filmer var ofta långt före sin tid i både tematik och form vilket resulterade i att hon fick utstå mycket kritik. Flera av hennes filmer hyllades dock på filmfestivaler, en av hennes sista filmer – ”Amorosa” om Agnes von Krusenstierna- var Sveriges bidrag till Venedigs filmfestival 1986.