Den 2 mars 2026 välkomnar IASPIS fyra nya internationella konstnärer till residensprogrammet i Stockholm.
Alanna Stuart (artistnamn: PYNE) är en karibisk-kanadensisk musikartist och forskare, curator och dokumentärskapare, baserad i Toronto och Montreal, Kanada. För närvarande arbetar hon i det hon själv kallar en ”Femmehall”-praxis: ett feminint angreppssätt till produktion och framförande av dancehallreggae. Denna musikpraxis växte fram ur Kanadas stora immigrationsvåg under 1970-talet – den som förde hennes jamaicanske far och grenadiska mor till Kanada.
C. Matthew Szösz är konstnär och pedagog verksam i Seattle. Han är främst känd för sina uppfinningsrika arbetsmetoder och sitt nyskapande bruk av glas. I sin praktik utforskar han skärningspunkten mellan materialitet, estetik och det poetiska. Arbetet rör sig i gränslandet mellan konst, design och hantverk och undersöker relationen mellan det fysiska och vår erfarenhet av förundran, skönhet och självet.
Läs mer om C. Matthew Szösz >>
Adrien Tinchi är konstnär och bor och arbetar i Paris. Med en balans mellan förväntan och minne strävar hans arbete att producera, reproducera eller bevittna singulära händelser. Hans praktik utforskar och engagerar sig i de olika sammanhang där ett konstverk kan presenteras och utgår från berättelser med rötter i verkliga, virtuella eller drömda möten, som sedan bearbetas genom flera praktiker och perspektiv. Dessa ögonblick, ibland diskreta eller till och med osynliga, lämnar spår av en berättelse eller fungerar som utgångspunkt för att formulera en.
Tsu-tsu är en skådespelare med dokumentär metod, baserad i Yamanashi. Hans praktik utgår från ”tsu-tsu” (筒). Ordet betyder ”ihålighet” eller ”hålighet” på japanska, men med utgångspunkt i sin barndoms träning i japansk rituell dans beskriver han denna känsla som ett ”kärl” för personlighet, gemensamt för alla människor och avskalat från de attribut som formats av ord och stereotyper. Han omtolkar den performativa handlingen som en ”centrifugliknande apparat” som blottlägger detta kärl och kallar sin serie av intervjuer och gestaltningar av verkliga personer för ”dokumentärt skådespeleri”, vars medium är den process genom vilken ”en människa blir en annan”.