Residensstipendiat i Stockholm augusti – oktober 2019

Mauricio Fernando Corbalan är född 1968 i La Plata, Buenos Aires, Argentina där han bor och verkar. Han har läst arkitektur och urbanism vid FADU-UBA. Från 1999 till 2004 var han med i arkitektkollektivet ”m777” och driver sedan 2005 (tillsammans med Pio Torroja) den fristående forsknings- och aktivistgruppen ”m7red”, som är inriktad på att bygga verktyg och metoder för att beskriva komplexa scenarier. Från 2009 till 2014 deltog m7red i ”GarageLab”, ett hackerspace som levererade plattformar för öppen data, för att bekämpa ett stort miljöproblem i Buenos Aires: det förorenade flodområdet Matanzas Riachuelo . För närvarande arbetar m7red, tillsammans med Forensic Architecture, med följderna av fallet Sandra, den första i fångenskap levande orangutangen som fått icke-mänskliga rättigheter i Buenos Aires Zoo, och med att grunda ett laboratorium för territoriella tekniker i en fackföreningslokal i Buenos Aires-området.

M7red har också utvecklat projekt och samarbeten tillsammans med Jeanne van Heeswijk, Raumlabor – Berlin, Estudio Teddy Cruz, Transit Labour, Tomas Saraceno och Forensic Architecture. Dessa arbeten har ställts ut på Mercosulbiennalen i Porto Alegre, Brasilien, APAP Project 2010 i Seoul och den tredje Designbiennalen i Istanbul.

m7red:s verksamhet handlar i korthet om hur nutida städer och territorier omorganiseras av data, genus och arter, i stället för av de kategorier som gällde under modernismen. Sammansmältningen av etik och design, den vetenskapliga kunskapens kris och uppkomsten av metadata-samhället har i grunden förändrat vår förståelse av komplexa urbana fenomen.

Vi håller för närvarande på att undersöka några av dessa frågeställningar vad gäller konsekvenserna av att bevilja djur rättigheter eller genomföra kriminaltekniska undersökningar av brott mot naturen i samarbete med grupper som påverkas av dessa brott. Från sammanstrålningen av det skapade och det födda till samförståndet mellan det digitala och det ekologiska delar dessa scenarier några gemensamma drag: osäkerhet, risk och framtid. Vår praktik består i att beskriva och prognosticera hur dessa scenarier utvecklas genom informationsfilosofi, etnografi och postnormal vetenskap. Eftersom dessa scenarier är performativa blir de operationella fält ur vilka nya kunskapssätt kan framväxa och kollektiva aktionsförmågor kan byggas.

Under min ateljévistelse vid Iaspis planerar jag att utforska hur olika urbana miljöer uppfattas av data, genus och arter genom att jämföra vissa specifikt relaterade scenarier mellan Buenos Aires och Stockholm. Jag avser att göra detta genom att konceptualisera trender och kartlägga dem via diagram, intervjuer, rapporter och informella samtal, som blir en del av innehållet i en kommande bok i ämnet. Jag ska utveckla detta i samarbete med forskare i Stockholm som arbetar med dessa frågor och genom att ta kontakt med lokala aktivister.