Zygot – En multisensorisk undervattensupplevelse

Projektet har genomförts i nära samarbete med koreografer, dansare, musiker och forskare i embryologi. Projektägaren har utvecklat speciell teknik så att de har kunnat ha specialutvecklad livemusik vid evenemang utomhus vid sjöar och vattendrag.

Gruppen har även genomfört offentliga visningar i flera svenska städer samt i Norge, Österrike, Schweiz, Grekland och Mexiko. Vid de evenemang som man har genomfört i varmvattenspooler har publikens gensvar varit översvallande och deltagarna har upplevt något nytt, starkt och verkligt viktigt.

I projektet har fokus legat på att utveckla metoder för att ”hitta tillbaka till” fosterstadiet i vatten med kroppen och rörelser. Arbetet har inneburit en resa in en helt ny värld vilket har omformat projektdeltagarna och hur de ser på kroppen och sig själva.

De har undersökt hur publik kan hitta nya sätt att uppleva sin kropp och hitta nya sinnesförnimmelser. Dessa erfarenheter används nu för att skapa nya verk som skall visas på historiska- och medicinhistoriska museer under 2025. Under våren, då värmen återvänt kommer man även att genomföra nya evenemang i pooler och i vattendrag.

Förste bedömaren

Här betraktas självaste slutdestinationen och den huvudsakliga upplevelsen för publik som det primära ovanliga/oprövade presentationsformen. Verket beskrivs som en guidad upplevelse i vatten där man går igenom människans olika utvecklingsstadier innan födseln med hjälp av en specialtillverkad våtdräkt och en audiovisuell installation under vattnet.

Det övergripande temat av födelse och tiden innan har tagits upp som tema historiskt av många konstnärer. Men i en samtida aspekt finnes inga liknande projekt som tacklar ämnet med hjälp av dagens vetenskapliga kunskaper med ett liknande ändamål.

Deltagarfokuserade konstprojekt är ej ett främmande tillvägagångssätt i samtiden men den sökande beskriver en metod som strävar efter att ta den deltagande aspekten ett steg vidare genom att individuellt anpassa upplevelsen och vara formbar efter varje enskild individ och på så sätt försöka sudda ut gränsen mellan deltagare och konstnär.

Ansökan beskriver främst kulturspecifika samarbeten med undantaget av ett samarbete med embryologer.

De sökande har en god förståelse över de kunskapsområden som krävs för att genomföra projektets huvudsakliga idé och tema. En fördel för underlaget hade varit en tydligare beskrivning av ljusdesignen och att rollen beskrevs som en egen samarbetspartner.

Andre bedömaren

I detta projekt inkluderas publiken i performativa upplevelser relaterade till fosterstadiet. Performancen/undersökningarna utförs med små deltagargrupper i sjöar/vattendrag och undersöker hur deltagarnas upplevelser/kroppsminnen kan frammanas genom en särskild dräkt.

Själva ansatsen och ramen att inkludera deltagare i en performativ upplevelse är utmärkande för performancekonsten men innehållet och samarbetena hör med sitt speciella intresse (att genom dräkter, ljud och rörelser frammana fosterstadiets minnen) inte till vanligheterna. Inte heller det exursionsinspirerade genomförandet och dess beståndsdelar är vanlig. Presentationsformen är definitivt annorlunda.

Projektet söker frammana och undersöka publikens kroppsliga minnen från fosterstadiet genom frågor som kretsar kring vad människan/deltagaren var innan födelsen. Tanken är att fostret som vi en gång var finns kvar i oss alla och att genom sk proto-performance får deltagarna tillgång till minnen av stadiet mellan befruktningen och födelsen.

Man planerar exempelvis att förena trumljud som simulerar hur ett foster uppfattar ljud med upplevelsen av rörelse i vatten genom en specialutvecklad dräkt. Den allmänmänskliga frågeställningen är inte ny men inte heller väldigt vanlig. Fokus på det ickeverbala och kroppsliga känns logiskt – och intressant.

Projektet kommer genom performativa och genreöverskridande metoder undersöka grundläggande frågeställningar och tema kring minnet av förspråkliga upplevelser. Den genreöverskridande utvecklingen och genomförandet av projektet är ovanligt ambitiös och utforskande, från tillverkningen av den specialutvecklade dräkten via exkursioner med publiken till forskningen.

Just att forskning inom fosterutveckling inkluderas i projektet och erbjuds nydanande möjligheter till kunskap genom deltagarnas upplevelser ger en extra dimension. Utbytet mellan gränsöverskridande konstupplevelser och forskning gör projektet ovanligt och intressant.

Samarbetet med forskare i embryologi och konstnärer är inte vanligt förekommande. Samarbetet mellan de olika kulturuttrycken som performance, somatisk dans och modedesign är inte heller helt vanligt. Beskrivningen av samarbetspartners ger ett solitt intryck och genom de olika kompetenserna stärks bilden av projektet.

Projektbeskrivningen är välskriven och trovärdig även om den ibland svävar ut i lite oförankrade delar som t ex att performance ska genomföras på platser med ”en historisk tradition som kultplats” som inte förklaras.

Ansökan är tydlig och presentationen av de delaktiga ger pregnans åt ansökan. Dock framgår inte om eller hur deltagarnas upplevelser kommer att dokumenteras ifall och t ex hur forskningen ska lära sig av projektet. Eller om deltagarnas upplevelser ska bidra till kontinuerlig utveckling av t ex dräkterna. På det hela taget beskrivs förarbetet, resan och performancen nogsamt men inte hur deltagarnas upplevelser tas till vara.