Våra sovande liv: Interdisciplinärt verk för en sovande publik

Projektet skapade ett verk som presenteras medan publiken sover. Under natten har projektet påverkat publiken med ljud, ljus, temperaturförändringar och luftfuktighet som kontrolleras av egenutvecklad teknik. Man har även mätt signaler från den sovande personens kropp (med fokus på hjärnaktivitet). Mätvärdena används sedan för att i realtid koppla ihop dem med musikinstrument och scenteknik. Publiken är sålunda, i sitt sovande tillstånd med och skapar performancen som de upplever då de sover.

Den utvecklade tekniken var en integrerad del av det internationella projektet “Conditioned by Dreams” som genomfördes på Teatermaskinen hösten 2022. Målet var att undersöka hur praktiskt arbetet med att diskutera och filma drömmar påverkade deltagarnas drömmar. Varje natt fick en av deltagarna prova tekniken. Den musiken som skapades under dessa nätter spelades in och har använts i dokumentären “Reality Check” av Toan Van Che och Fabien Guillermont som beskriver arbetet under workshopen. Filmen skall ha premiär under våren 2024.

Förste bedömaren

Projektets design, sammansättning, koppling till forskning och tidigare konst inom näraliggande fält men inte minst dess potentiella verkshöjd gör sammantaget detta projekt mycket intressant. Det konstnärliga utforskandet av vad det är att vara människa i dess olika aspekter har uppehållit oss under alla tider, men de aspekter av människans vara som detta projekt adresserar tillhör de minst kända. Ett aktivt och explorativt konstnärligt projekt som tydligt beskriver såväl metod, process och avgränsningar. Projektets participatoriska processer och deltagandet av publiken är i sig intressanta och utmanande dimensioner.

Andre bedömaren

Efter några genomläsningar för att kunna skilja på tematik och konstnärligt syfte framträder ett sällsamt projekt. Greppet att ta sig an temat, den syftesdrivna kombinationen av metoder och konstnärliga grepp och tekniker, en analys som omfamnar både innehållsmässiga, konstnärliga och vetenskapliga utmaningar. Det märks ett engagemang för sakfrågan som projektet tar sig an, värdet av, uttrycket i och kvalitén i det mänskliga sömntillståndet. Men det framgår också tydligt att det är sekundärt till de konstnärliga frågeställningarna. Projektägarna är öppna med att hitta vägar för den kollektiva aspekten i verket. Att det viktigaste resultatet sker i mötet mellan deltagaren och konstnärerna är uttalat och konstnärligt relevant – det är också del i vad som gör projektet unikt. Men den kollektiva aspekten är relevant för att detta projekt ska uppfylla sin potential att kunna bidra till utvecklandet av nya praktiker. En möjlig fråga att ha med från start är: hur kan ”vi/de” som är utanför projektet/publikupplevelsen ta del av verket och/eller de lärdomar som uppstår i processen, utan att denna aspekt påverkar processen och verket?