Ljud som queer historiebärare

Det ljudarkiv som 2020 fick namnet Arkivet för Rosa Brus betraktar (queert) ljud som bärare av historia och syftar till att samla, arkivera och publicera queer kulturproduktion i ljudform. Detta gör vi i samarbete med andra arkiv, kulturarbetare, aktivister och forskare. Genom insamling, arkivering, uppläsning och publika arrangemang i form av performance, samtal, workshops och platsspecifika ljudverk, utforskar vi tillsammans med deltagarna vad rosa brus och ett queert ljudarkiv kan vara.

Då Arkivet för Rosa Brus i sitt utformande i stort bygger på samarbeten har det på många sätt kommit att genererat sig själv genom att öppna upp för nya samarbeten och arrangemang. Utöver det digitala arkivet (www.rosabrus.nu) som fortsätter att synliggöra och samla in ljud har vi på olika sätt medverkat i publika arrangemang. Exempelvis genom performance och ljudverk till Konsthall C, installation på Cinema Queer och medverkan i samtal på Index, Hallwylska museet och Riksarkivet.

Förste bedömaren

Det förväntade resultatet skiljer sig markant från andra för mig kända projekt inom kulturarvssektorn eftersom det fokuserar på ett medium (ljud) som är underutnyttjat och som också utmanar konventionella och etablerade kunskapshiearkier. Projektet bedöms även resultera i en ovanlig bredd av aktiviteter som innehåller allt från experimentella och konstnärliga praktiker, till starkt målgruppsdeltagande, kontinuerlig kommunikation via sociala medier, offentliga evenemang och hållbara strategier för bevarande av kulturarvet.

Att förmedla och synliggöra queer historia genom ljud/röst och med hjälp av ett brett urval av aktörer (från konst-, aktivist- och kulturarvsområdet) är en unik idé som potentiellt kan mobilisera och stimulera mer arbete inom det kunskapsfältet, men också inspirera arbete kring andra marginaliserade historier. Ljudinspelningar är dessutom vid de flesta svenska kulturarvsinstitutioner ett relativt eftersatt material, ofta otillgängligt och dåligt beforskat, vilket sällan tillgängliggörs publikt. Projektet är också ovanligt för att det vill använda sig av olika typer av historiska källor som vanligtvis ratas. Exempel som illustrerar detta är bortglömda, men potentiellt viktiga, historiska queera röster som ingår i det historiska material man vill undersöka. Även ett utforskande av bakgrundsljud och miljöer i historiska inspelningar är i sammanhanget en ny tanke. Ett fokus på dessa källor har stora möjligheter att leda till ny kunskap på området.

Ur ett kulturarvsperspektiv gör kombinationen av insamling, förmedling, deltagande och bevarande att projektet framstår som relativt ovanligt. Samtidigt förefaller metoden vara väl sammanhållen genom att allt material kanaliseras och fokuseras genom ljud/röst, vilket både har intressanta och oprövade publika och arkivmässiga möjligheter. Projektet är ett exempel på ”mainstreaming” av metoder som är välkända i konstfältet men mer sällan tillämpade på kulturarvet. Det gäller till exempel att ge konstnärliga tolkningar av historiskt material en betydelse som historiska dokument, som sedan arkiveras, bevaras och tillgängliggörs. Ett annat exempel är omvandlingen av historiska artefakter mellan olika medier (ljud, text) där även sceniska framträdanden i interaktion med publik ges en dignitet som historiska dokumentationer.
Projektet verkar eftersträva gedigen samverkan med flera relevanta organisationer för kunskapsområdet och med arkivinstitutioner i både offentlig regi och i civilsamhället. Projektet drar nytta av att Querrörelsens Arkiv och Bibliotek redan arkiveras vid Länsarkivet i Göteborg. Det existerande fysiska arkivet aktiveras möjligtvis på nya sätt genom att ljudinspelningarna som genereras i projektet tillförs detta arkiv och att en digital plattform skapas som tillgängliggör materialet. Här finns dock en oklarhet i projektbeskrivningen: kommer även det digitala arkivets fortlevnad garanteras av Queerrörelsens Arkiv och Bibliotek?

Projektbeskrivningen innehåller avancerade och mogna teoretiska och metodologiska resonemang som visar stor förtrolighet med kunskapsfältet. Den teoretiska diskussionen kring ljud/röst och normativ historieskrivning är komplex och rimmar väl med de resultat och aktiviteter som projektet vill åstadkomma liksom med de metoder det vill tillämpa. Kunskapen kring queer forskning, aktivism och konst i Sverige och utlandet verkar mycket god och projektbeskrivningen visar även på viss kännedom om digitala arkiv.

Andre bedömaren

Att med utgångspunkt från samlingar och arkiv lyfta fram specifika teman (synliggöra tidigare tystade röster) är något som återkommer under senare års projekt. I detta projekt är queera ljud i fokus, och en invändning är att det bärande begreppet ”queer” kan vara problematiskt i ett historiskt perspektiv.

I ansökan konstateras att historien är i rörelse vilket också torde gälla vad som uppfattas som queer. Syftet är att utforska, samla in och synliggöra ljud som bär queer historia, men osäkerheten om vad som ska dokumenteras (vad som var queer igår är det inte idag) gör att projektet synes svårt att genomföra.

Att samla ljud för arkiv är inte något nytt, men den delen i projektet som satsar på publika arrangemang genom exempelvis audiowalks är annorlunda. Vad gäller processerna är projektet är tänkt att genomföras i tre spår som bedrivs parallellt: Insamling av queera ljud, publika arrangemang samt arkivering och tillgängliggörande, där de publika arrangemangen är de som sticker ut som nyskapande. För möjligheten att genomföra projektet hade en renodling av processer och tillvägagångssätt varit välgörande.

Planerad samverkan sker med olika arkiv, forskare och konstnärer inom queerrörelsen. Ytterligare spänning till projektet hade varit att samverka även med institutioner och personer utanför den etablerade rörelsen. Projektet har god kunskap om queerrörelsen och dess aktörer. Önskvärt hade varit ett tydliggörande i hur queer kan studeras i ett längre historiskt tidsperspektiv.