Garden of Ghost Flowers

Garden of Ghost Flowers är ett interaktivt konstverk som använder en genetisk algoritm, mänskliga röster och VR för att reflektera över teknik, människor och det som är mer-än-människan. Trädgården kommer till liv genom ett samarbete med allmänheten inspirerad av begreppet resonans. Genom att använda sina röster tillsammans förvandlas publiken till jord och hyfer som ger näring åt spökblomman. Verket är skapat av Lundahl & Seitl tillsammans med Untold Garden.

”Garden of Ghost Flowers – The Embodiment Archive” är en nyutveckling av verket. Ett perennförvar av spökblommor skapade av tidigare besökare. I deras frånvaro manifesteras det digitala brummandet av röster direkt i den nya besökarens kropp, genom en radikal resonans med det förflutnas trädgårdar. Världspremiär på CPH:DOX våren 2024.

Förste bedömaren

Ett väldigt välformulerat projekt som blandar ny teknik för konstupplevelser med rumsliga installationer. Detta i sig är inte nytt men fortfarande relativt ovanligt. Det som särskiljer projektet är experimenterandet i kollektiva och deltagarbaserade moment. Utforskandet i att uppnå resonans, och hur detta kan tolkas och sen ge effekter i upplevelsen av ”trädgården” för de som deltar och för de digitala och virtuella plantorna är ett nytt grepp. Hur dessa kopplingar mellan mänskliga kroppar, växtlighet och virtuella världar sker på ett praktiskt och konstnärligt plan är projektets kärna i form av genomförande, och att denna interaktion fungerar är viktigt.

Men upplägget i metod och de expertiser som omnämns gör att det finns potential här att faktiskt utforma en helt ny form av upplevelse. Innehållets tema är inte helt unikt, men angreppssättet är definitivt ovanligt. En känsla av att sakna sammanhang och koppling till naturen, ett glapp mellan jorden och vår kultur är något som många konstnärer behandlar, men att genom upplevelsen, så att säga skapa en tekniskt understödd träningsanstalt för detta är intressant.

Upplägget för själva upplevelsen sker i något som kan liknas vid en datorspelssituation, ett slags lagspel, och det är befriande att spelmetaforiken inte används i ansökan, utan fokus ligger på begreppet resonans och inte konkurrens. De olika samverkande kompetenserna som nämns i ansökan är alla relevanta för genomförandet och är en udda kombination av relevant områden. Även kunskapsläget kring både konstfältet och de praktiska tekniska aspekterna i projektet är god.

Andre bedömaren

Skapandet av en trädgård där människor och plantor är dubbelexponerade som bild och som verklighet är en både vacker och fantasieggande bild. Det ovanliga med projektet är dess oscillerande mellan subjekt och objekt, där det finns möjlighet att bygga en relation (eller inte) med ”trädgården”. Projektets framgång består mycket i att skapa det ”begär” som ansökan förutsätter hos verkets besökare, att faktiskt gå i relation med situationen. Men då besökaren ankommer till en redan animerad plats med verkliga människor kanske detta räcker som inbjudan trädgården.

Innehållets syfte tycks vara både att visa på AI och nya teknologiers organiska system, men också på hur vi kan använda dem, och i det här fallet träna på att använda dem ”ömsesidigt” genom en trädgård som bara svarar på ”tilltal”, dvs. emotionellt lyssnande. Trädgården blir ett sätt att öva sitt lyssnande och ”mänsklighet” på, sitt förhållande till teknik och natur.

Allt detta låter spännande och vackert. Det är litet otydligt om det enbart är trädgårdsmästarna som interagerar med trädgården, eller om avsikten är att även besökarna skall göra det. Det säregna i projektet är sammanblandningen och upplösningen mellan verklighet och det virtuella på ett vis som är produktivt för hela installationen, det blir både något att betrakta som bild och att påverka som deltagare utan att gränsen mellan verklighet och ”fiktion” behöver överträdas. De blir parallella aktiviteter både i relation till verket självt och världen utanför verket.