Ekot av vår tid

Projektägaren har med hjälp av högtalare och avancerade mikrofoner spelat in hur olika rum resonerar i syfte att bevara ljuden för eftervärlden. Inspelningarna blir som ljudfilter, något som kallas ”convolution reverb”. Över 60 svenska platser har fångats upp som impulsresponser. Bland annat: Vasa skeppet, Uppsala Domkyrka, Stockholms Stadshus, Drottningholms Slottsteater, Dramaten, Palmhuset (Göteborg) Borgholms Slottsruin och många fler.

Impulsrespons-filerna har skickats in till Riksarkivet för långtidsbevaring, förmodligen för första gången i formatet IR (Akustikmätningar) Tillsammans med ljudfilerna så har även 360 bilder och informationstext bifogats kring platserna.

Projektet blev sedan en fysisk utställning på Sigtuna Museum fram till november 2022 där besökare kunde uppleva projektets platser i en stor specialbyggd ”enhet” byggd av Riksantikvarieämbetet i samarbete med projektägaren. I utställningen fanns även information som kretsar kring ljud och akustik. Det fanns även fyra utvalda platser (från Sigtuna kommun) där besökare själva i realtid kunde höra sig själv genom den faktiska platsens akustik med hörlurar och mikrofon tillsammans med 360-graders bild.

Den portabla projektutställningen utforskade sedan nya samarbeten och utställningsplatser. Mer information om projektet finns på hemsidan.

Förste bedömaren

Ansökan är som helhet välskriven och tydligt strukturerad, med metoder och genomförande uttryckligen beskrivna, något som underlättar bedömningen. Projektet avser att på ett nytt sätt bevara platser genom deras akustiska avtryck. Tekniken har tidigare inte använts i detta syfte. Resultatet är vad man kallar en ”ljudutställning” även om den i beskrivningen visar sig innehålla minst lika mycket visuella intryck med VRglasögon mm. Detta, sammantaget med att ljuden också är tänkta att bevaras som neutral dokumentation i Riksarkivet, presenterade på en hemsida och slutligen en dokumentärfilm om tekniken riskerar att splittra projektets fokus.

Insamlandet och tillgängliggörandet synes vara ett projekt i sig. Nytänkande är att projektet undviker att reducera insamlandet till en bestämd tidsepok och vill i stället samla de akustiska intryck som faktiskt finns i vår tid. Men att man också vill bidra med konstnärlighet och kreativitet riskerar möjligen att skapa osäkerhet i vad arkivet innehåller: är det nyskapad konst eller bevarande av kulturarv? Genom att tala både om konstnärlighet och att miljöerna ska förvaltas på ”ett neutralt sätt” skapas en osäkerhet som tydligare behövts adresseras.

Den tekniska kunskapen synes vara mycket god och projektet tar också stöd av andra specialister vid inspelningarna. Men eftersom projektet har så många målbilder (dokumentärfilm, fotodokumentation av platserna, utställning) är det svårare att se hur projektet kan involvera deltagare med god kunskap om så många områden. Själva ljudtekniken är mycket väl framskriven men det nämns till exempel inte om någon specialist från kulturarvsfältet ska vara med och diskutera urvalet av platser.

Andre bedömaren

Projektet erbjuder ett helt nytt digital format som är intressant både som konstnärligt uttryck i sin egen rätt, som resurs (en digital akustikbank) och som metod- och verktygslåda för ett brett segment av konst-, kultur- och kulturarvsaktörer. En rik samling av konkreta resultat, som innefattar offentligt digitalt arkiv, dokumentation, metodsamling, utställning och dokumentärfilm, borgar för att projektet även kan få stor spridning i kultursektorn.

Denna generösa attityd till sektorn i stort är värd att betona. Att dokumentera och tillgängliggöra ljudmiljöer, både som konstform och kulturarv, är mycket ovanligt i kultursektorn i allmänhet och bland kulturarvsaktörer i synnerhet. Den rumsliga miljön är på grund av sin historiska föränderlighet notoriskt svår att dokumentera och metoden som beskrivs i detta projekt är ett komplement som mig veterligen inte har provats tidigare och som kan berika hur kulturarvet bevaras och upplevs. Projektet uppmärksammar även hur andra sinnen än det visuella kan vara viktiga för vår upplevelse av kulturarvet. Samtidsdokumentation har en lång tradition inom kulturarvsinstitutioner men så vitt jag vet är detta första gången någon vill bevara ljudmiljöer/akustik som en del av kulturarvet.

Projektet vill använda helt nya tekniker och metoder som hämtas från musikindustrin – ett mycket starkt exempel på hur innovation av teknologier och tillvägagångssätt från andra kulturområden och industrier kan omvandlas i syfte att bevara och förädla kulturarvet. Den konstnärliga och experimentella processen (ljudtekniker/ljudkonstnärer) som en del av dokumentationen gör att projektet ter sig ännu mer unikt.

Eftersom projektet även lägger stor vikt vid att, förutom det offentliga visandet av de konstnärliga resultaten, dokumentera och tillgängliggöra processer och metoder samt de resulterande digitala filerna, har projektet stora möjligheter att påverka hela konst-, kultur och kulturarvssektorn på bred front. Till exempel har många museer försökt använda ljudmiljöer i sina utställningar men oftast bygger detta på att iscensätta fiktiva ljudmiljöer med hjälp av vad som finns tillgängligt i ljudbibliotek osv och de saknar ofta starkare empirisk grund, just för att en autentisk rumslighet inte finns att tillgå.

Projektet initierar en dialog mellan ljudtekniker/ljudkonstnärer och kultursektorn som känns ovanlig, särskilt gränssnittet till kulturarvssektorn är nytt. Att projektet vill samarbeta med Riksarkivet, en i konstsammanhang ovanlig partner, är även det ett exempel på en intressant form av samverkan. Kanske kunde beskrivningen ha utvecklat hur detta samarbete kommer ske eftersom detta är en central del för projektets önskade fortlevnad.

Projektet behärskar på en avancerad nivå det tekniska och metodologiska kunnandet vad gäller ljudteknik och immersiv teknologi. Även resonemanget kring vilka typer av platser som ska dokumenteras och hur resultatet kan tillämpas i kombination med till exempel VR-lösningar är relevant och genomtänkt. Kunskapsnivån om hur projektets resultat eventuellt kan komma att användas av andra kulturprojekt verkar också hög.