Aborthärvan

Aborthärvan är en performativ dokusåpa om systerskap och hemligheter, vanmakt och hjältinnemod, , baserad på ett rättsfall från 1943 i Arvika, där åtta kvinnor blev ställda inför rätta för fosterfördrivning.

Verket har växt fram i ett undersökande samarbete mellan konstgruppens olika uttryck. Berättelsen gestaltas i ett möte mellan text, koreografi, scenografi, föreläsning, film och musik, i en ständigt föränderlig konstinstallation. Publiken tar också aktiv del i de fem avsnitten, där den historiska berättelsen stöts mot en utmanad aborträtt i vår samtid.

Projektägaren försöker skapa möjligheter för fler att ta del av Aborthärvan och söker nya platser att visa verket i sin helhet. De har också visat delar av verket på Galleri Syster i Luleå, hållit föreläsningar på olika platser, samt arbetar på en publikation om projektet och berättelsen bakom.

Förste bedömaren

Gestaltningen av projektet sker i 2 faser där den första fasen är mer dokumentär, och sker tillsammans med de personer som varit med i i det undersökande arbetet, dvs en gestaltning för de närmaste. Fas 2 i en stad, t.ex. en butikslokal är ett inte alltför ovanligt sätt att gestalta scenkonst idag, i tomma lokaler som återanvänds som spelplatser. Temat abort och det som kallas ’aborthärva’ i ansökan, från -30-40 talen, är ett tema som kan ge nya insikter nutidens diskussioner om aborträtt.

Processen att komma fram till det, via samtal med efterlevande och research i olika arkiv är inte direkt ovanligt vid framtagande av ett scenkonstverk. Projektets konstnärliga delar är av den art som vi ofta ser i scenkonstverk och samverkar inte direkt med områden utanför de ordinarie konst och kulturområden som ligger nära de flesta andra vanliga scenkonstverk. Men det finns en tydlig omvärldsbevakning och frågor kring projektet och innehållets påverkan från dåtid och nutid.

Andre bedömaren

Projektets förväntade resultat är väsentligt annorlunda, då det rör sig om gestaltning av ett brännande och känsligt tema i form av en live-performance i ett övergivet hus, där publiken kan röra sig fritt och ta del av olika delar som de vill. I förhållande till både processen fram till, samt själva temat innehåller projektet flera modiga och nyskapande val. Även att gestaltandet avser ske på flera nivåer: mentalt, kroppsligt och känslomässigt, med olika uttryck: dans, performance, historiska platser fysiskt uppbyggda, är en annorlunda väg till att uppleva det valda temat.

Det ovanliga ligger mycket i att ta en så privat och historiskt ”hemlig” och outtalad historia och gestalta den och låta den möta en publik på en så offentlig plats. Innehållet och temat – abort – är modigt och väsentligt annorlunda, då projektet väljer att gestalta det i denna form. Och att projektet vill möta verkliga människor genom deras levande släktingar och låta dem bli medskapande är en ovanlig och modig form. Samt inte framställa ”förövarna” som onda, utan nyfiket se på och gå in i dessa olika öden. Det finns en väsentlig dramaturgisk skillnad där som jag välkomnar.

Processerna och metoderna är också annorlunda då de som jag nämnde ovan innefattar djupintervjuer i form av hembesök där föremål och dess betydelse bearbetas. Samt även samarbete med både en läkare som utför aborter idag samt en professor i sociologi bådar för god och fördjupad kunskap i ämnet.

Kunskapsnivån är hög, både i temat och i processer och gestaltande. Då flera i projektet verkar ha genomfört performanceföreställningar i det offentliga rummet tidigare, bedömer jag det som mycket troligt att detta är ett väl genomförbart projekt.