Residensstipendiat i Göteborg, maj och september 2025

Den palestinska konstnären/filmskaparen Basma al-Sharif utforskar cykliska politiska historier och konflikter. I filmer och installationer som rör sig bakåt och framåt i historien – mellan platser och icke-platser – konfronterar hon det kolonialistiska arvet med satiriska, omslutande och lyriska verk. Al-Sharifs praktik är nomadiskt utformad, mellan USA, arabvärlden och Europa. Hennes konst har kretsat kring ockupationen av Palestina och dess återverkningar. Med hjälp av intuitiva erfarenheter av information har hon undersökt den subjektiva psykologiska upplevelsen av tvångsförflyttningar och våldsamma landskap. Med film, video, ljud, performance, fotografi och teckning skapar al-Sharif mångbottnade och immersiva verk där socialt konstruerade berättelser bearbetas som ett sätt att erbjuda tröst, lättnad och undanflykt. Istället för att reproducera våld eller försöka förstå historien uppmanar hennes konst betraktaren att själv göra sin värld begriplig.

Foto: Nour Mobarak

Basma al-Sharif

al-Sharif tog en konstnärlig magisterexamen på University of Illinois Chicago 2007 och var gästkonstnär på Fondazione Antonio Ratti 2009 samt Pavillon Neuflize OBC på Palais de Tokyo 2014–2015. Hon tilldelades ett jurypris på Sharjah-biennalen 2009, ett bildkonststipendium från Fundación Botín 2009, samt ett stipendium från Mophradats Consortium Commissions 2018. Hon var stipendiat på Berliner Programm Künstlerische Forschung 2022–2023 och nominerades till Prix Aware 2024.

al-Sharif har medverkat ibland annat följande större utställningar: Pompidou Metz, De Appel, Ruttenberg Contemporary Photography Series på Museum of the Art Institute of Chicago, Modern Mondays på MOMA, CCA Glasgow, SALT Galata, Whitneybiennalen, Here and Elsewhere på Neues Museum, Berlin Documentary Forum, och Manifesta 8. Hennes filmer har visats på internationella filmfestivaler i bland annat Locarno, Berlin, Mar del Plata, Milano, London, Toronto, New York, Montreal och Yamagata. al-Sharif är baserad i Berlin och representeras av Galerie Imane Farés i Paris.

Arbetsvistelsen på IASPIS kommer att användas i två delar: först för att anknyta till den lokala kontexten, arkitekturen och landskapet som bakgrund för en ny film som jag ska producera som ett led i Göteborgs internationella konstbiennal (GIBCA). Sedan planerar jag att återvända för att installera verket, delta i ett konstnärssamtal, och förhoppningsvis besöka Stockholm för att ge verket större räckvidd.

Den nya filmen återvänder till min första spelfilm, ”Ouroboros”. En handfull konstnärsvänner var mycket delaktiga i den filmens uppkomst. Även om det i högsta grad var jag som skapade och fattade alla beslut för filmen så påverkade de här personerna filmens slutliga utformning med sina interventioner, kopplingar till landet och språket, och helt enkelt för att de förstod hur gestaltningsmekanismerna fungerar. Under själva filmningen pratade vi nästan inte alls om det politiska ställningstagandet i filmen, som ställer subtila frågor om Palestinas framtid. Jag återvänder nu till den filmen genom att bjuda in två nyckelpersoner från originalproduktionen att reflektera kring hur vi berättar nutidens historia för framtiden.

Den suggestivt nihilistiska fråga som Ouroboros byggde på var i själva verket hoppfull. Symbolen med ormen som äter sin egen svans (Ouroboros) kan tolkas som det eviga lidandet i att upprepa sina egna misstag i det oändliga – eller som pånyttfödelse och överlevnad. Frågan kvarstår och med den här kortfilmen – och i ett europeiskt sammanhang – tar vi en promenad genom Göteborgs konstmuseums samling av gamla mästare och funderar på människan, kulturens roll, och framtiden.

https://imanefares.com/en/artistes/basma-al-sharif/

Instagram: @basmalsharif