IASPIS 30: common acts for grounded futures

Grafisk formgivning: Jonas Williamsson

Konstnären Dora García, curatorn och skribenten Maria Lind, samt konstnären Jason Wee samlas för en kväll med presentationer och samtal kring relationerna mellan konstnärlig handling, politiska historier och kulturinstitutioners autonomi.

García presenterar en lecture performance som utgår från Guernica och dess visning i Stockholm 1956 – en händelse som på många sätt föregick och bidrog till att lägga grunden för Moderna Museet innan institutionen formellt etablerades. Genom sin tidslinjebaserade performativa praktik väver García samman konsthistoria, politisk historia och medborgerliga kamper, och undersöker hur konstverk och institutioner återkommande aktiveras i relation till frågor om autonomi, ansvar och offentlighet.

Lind reflekterar över museers autonomi och ansvar utifrån sina många roller som curator, skribent och institutionsledare, bland annat genom erfarenheten av att leda Kin Museum of Contemporary Art i en region präglad av extraktivism och pågående kamper för urfolksrättigheter.

Wee, tidigare residenskonstnär vid IASPIS och doktorand vid Goldsmiths, University of London, utgår i sitt arbete från forskning om Singapore Conference Hall och Trade Union House. Hans arbete reflekterar över de löften om kollektivitet som formulerades genom modernistisk arkitektur, och över hur institutionella föreställningar om offentlighet och tillhörighet både kan möjliggöra och upplösa gemenskaper.

De tre presentationerna följs av ett samtal modererat av Corina Oprea och avslutas med en uppläsning av Garcías tidslinje.

Evenemanget är en del av IASPIS 30: common acts for grounded futures, ett program initierat av IASPIS gästcurator Corina Oprea i samband med att IASPIS firar sitt 30-årsjubileum. Programmet samlar konstnärliga och curatoriska praktiker som uppmärksammar de villkor som formar konsten i dag – kroppsliga historier, föränderliga ekologier och infrastrukturer för omsorg och kontroll – och undersöker hur utbyten kan förankras i solidaritet, ömsesidighet och dekolonial uppmärksamhet. Serien öppnar ett rum där tidigare institutionella erfarenheter möter samtida angelägenheter och där nya föreställningar om institutioner kan ta form.