Residensstipendiat i Malmö, 16 mars–14 juni 2026

Richy Carey är tonsättare från Glasgow och bor på Isle of Skye i Skottland. Tillsammans med lokala grupper och andra konstnärer skapar han gemensamma ljud som undersöker vilken förståelse som kan växa fram när man lyssnar och ljudar tillsammans. Under namnet èist sound utvecklar, skapar och installerar han ljudspår och ljudmiljöer i nära dialog med filmare och bildkonstnärer, oftast för biografer och gallerier. Centralt i praktiken är de drivande spänningarna mellan individualitet och det kollektiva ljud, rum och samhälle. Med utgångspunkt i teorier om icke-hierarkiska och icke-binära relationer skapar han verk där olikhet inte framställs som ett uttryck för splittring utan som något relationellt, och där dessa former av sammanlänkning görs både förnimbara och hörbara.

Foto: Matthew Arthur Williams

Porträtt av Richy Carey, ansiktet delvis skymt av en mikrofon.

Under sin IASPIS-vistelse kommer han att undersöka potentialen i Dolby Atmos för att utveckla omslutande, deltagarbaserade ljud- och bildverk i skärningspunkten mellan expanded cinema och deltagarkonst. Genom workshops och fördjupat studioarbete återvänder han till Åčçëñtß (2019), ett audiovisuellt körverk som framförs live och som undersöker accenter i vår vardagliga röst som musikaliskt material. Verket utvecklades inom ramen för hans uppdrag som Glasgow’s UNESCO City of Music artist-in-residence 2018 och lägger grunden för ett nytt live-körverk, avsett att genomföras i en biografsalong i storformat.

Richy Carey har en doktorsexamen från University of Glasgow och har undervisat vid olika konstinstitutioner i Skottland. Bland senare soloprojekt finns { stereo – type – music } (2023), beställt av Art Night, Dundee / The Tetley, Leeds / FLAMM, Cornwall, samt Wild Tracks Radio | The Listening Crystal (2022), beställt av LUX Scotland / BBC Arts. Bland senare studioprojekt finns The House that Pigs Built (2026) för Cooking Sections, MAPS Museum, Copenhagen; Bone Stone Voice Alone (2025) för Lauren Gault, DCA Dundee; Alter Altar (2024) för Jasleen Kaur, Turner Prize / Tate; samt NO ARCHIVE CAN RESTORE THIS CHORUS OF DIASPORIC SHAME (2024) för Onyeka Igwe, Nigerian Pavillion, La Biennale di Venezia, Italy.