Residenskonstnär, Stockholm, 2 mars–24 maj 2026

Alanna Stuart (artistnamn: PYNE) är en karibisk-kanadensisk musikartist och forskare, curator och dokumentärskapare, baserad i Toronto och Montreal, Kanada. För närvarande arbetar hon i det hon själv kallar en ”Femmehall”-praxis: ett feminint angreppssätt till produktion och framförande av dancehallreggae. Denna musikpraxis växte fram ur Kanadas stora immigrationsvåg under 1970-talet – den som förde hennes jamaicanske far och grenadiska mor till Kanada.

Alanna Stuart

Som ljud är Femmehall elektroniskt baserad musik med tung subbas och synkoperade dancehallrytmer från 1990- talet, känslomässigt rå gospel och Feist-influerad sång, samt kompositioner med rötter i klassisk soul. Genom att producera och uppträda som PYNE hedrar Stuart både Jamaicas gränsöverskridande produktion och Kanadas underjordiska indie- och basscener och prövar hur långt dancehalls formel ”anything goes” kan sträckas. Som forskningsprojekt är Femmehall en prototyp för en typ av musikstudio, vägledd av dancehallens studiorutiner och en svart feministisk omsorgsetik. I både musikskapande och forskning drivs Stuart av ambitionen att ta en aktiv roll i att bygga en egen ljudvärld som speglar en diasporisk samtid, av lager på lager, komplexitet och råhet.

Under sin tid hos IASPIS arbetar hon i två spår: i) att utveckla utformningen av sin prototyp av en Femmehall[1]studio samt ii) att vidareutveckla sin musikproduktion. Under vistelsen kommer hon att undersöka arkitektur och kulturell platsbildning genom läsningar, studiebesök, fördjupning i omsorgsbaserade metoder och gruppsamtal. Detta görs med vägledning av den svenska arkitekten och forskaren Marie-Louise Richards, vars arbete utgår från ett svart feministiskt perspektiv. Stuart förbereder också utgivningen av sitt debutsoloalbum To All the Girls I’ve Loved Before, en samling ”jamaicanifierade” versioner av låtar av kvinnor som påverkat henne: Kate Bush, Solange, St. Vincent, Casey Mecija och Liz Fraser (Cocteau Twins).

Alanna Stuart är doktorand i Gender Studies vid Queen’s University, med Black studies-forskaren Katherine McKittrick som handledare, och mottagare av ett SSHRC Doctoral Fellowship. Hon har en masterexamen i Cultural Studies från Queen’s University. År 2023 var hon den första residenskonstnären vid University of Toronto’s Afrosonic Innovation Lab. Hennes forskning om cultural industries har publicerats i Socio-Economic Review, Work, Employment & Society och tekhnē. Bland hennes senaste framträdanden finns Women & Non[1]Binary Artists in Music & Tech (solo) vid Lincoln Center, New York (2024), Unheard Freqs vid PHI Foundation, Montreal (2024), samt Lay Hold to the Softest Throat vid Festival TransAmériques, Montreal. Utställningar inkluderar Rewind/Forward vid Beyond Homophobia Conference, Kingston, Jamaica (2024), samt ArtworxTO: Year of Public Art, Toronto (2022). Stuart har samarbetat med Beverly Glenn Copeland, Bambii, U.S. Girls, Equiknoxx Music, Jeremy Dutcher och Junior Boys, och varit förband till Etta James, Feist, Tricky, The Bug och Little Dragon.

@_alannastuart_
@pynesound