Till Startsidan(Snabbkommando: Alt+ 1)
Startsida / Öppet hus på Iaspis

Öppet hus på Iaspis

Iaspis, Maria Skolgata 83
Medverkande: Malin Arnell, Antippa, Kader Attia, Victoria Brännström, Kerstin Ergenzinger, Athena Farrokhzad, Boris Groys, Róza El Hassan, Emma Hedditch, Anna Livion Ingvarsson, Hristina Ivanoska, Andreas Johansson, Gülsün Karamustafa, Eli Levén, Metahaven (Daniel van der Velden), Warren Neidich, Suela Qoshja, Laercio Redondo, Emily Roysdon, Pia Wergius, Ylva Westerlund.

Välkommen till Öppet hus på Iaspis! Detta är ett av Stockholms återkommande öppna möten mellan konstnärer och publik - en unik möjlighet att få inblick i en rad spännande svenska och internationella konstnärskap. Under fredagen och lördagen den 29 – 30 augusti presenterar vi sammanlagt fjorton Iaspisstipendiater samt ett antal inbjudna gäster. Konstnärerna presenterar verk och projekt i de öppna ateljéerna och i ett program med föreläsningar, filmvisningar och performance. Konstnärerna som medverkar i årets öppet hus har i år givits möjligheten att bjuda in andra konstnärer vilket lett till flera intressanta samarbeten.

Under Öppet hus skapar Emma Hedditch en platsspecifik, dialogisk performance med Malin Arnell. Emily Roysdon tar hjälp av Eli Levén och Athena Farrokhzad för en uppläsning utifrån en tidigare performance i Stockholm. Kader Attia håller en föreläsning om sin konstnärliga process med teman som exil, globalisering och identitet som utgångspunkter. Tre filmer av teoretikern och konstnären Boris Groys visas, på inbjudan av Iaspisstipendiaten Ylva Westerlund. Under några dagar återupplivar konstnären Victoria Brännström det anarkafeministiska kaféet Antippa, med workshops veckan innan samt ett kafé på plats under Öppet hus-helgen. Warren Neidich visar flera verk gjorda utifrån teorier om neurobiopolitik och det offentliga rummet. Gülsün Karamustafa visar videon Bosporus 1954 som tar upp de sociala följderna av ett märkligt naturfenomen i Istanbul 1954, då isblock lade sig så att folk kunde gå över sundet från ena sidan staden till den andra.

Som en del av Iaspis program inom formområdet föreläser Daniel van der Velden, en av medlemmarna i designforskningsgruppen Metahaven, baserad i Holland och Belgien.

OBS: På fredagen den 29 augusti ombeds besökare att ta med en valfri grönsak till Hristina Ivanoskas performance Koka soppa på en spik, ett samarbete med Anna Livion Ingvarsson/Konsthall C. Soppan tillagas och serveras
under kvällen

Andreas Johansson (Malmö)
Andreas Johansson arbetar i collageform, använder sig av sin närmiljö och fotograferar olika befintliga områden, klipper isär och fogar ihop olika miljöer med varandra för att skapa nya platser. Dessa ”ickeplatser” beskriver forna händelser och användningsområden, men är helt konstruerade simulacra, utan riktiga referenter i verkligheten. På detta sett skapar han en ”tredje plats”, en miljö mitt emellan verklighet och dröm. Det är ett utrymme där han kan leka med myten om sig själv, syssla med eskapism och ändå på något sätt vara förankrad i sin närmiljö.

Hristina Ivanoska (Skopje)
Stone Soup är ett performance byggt kring en amerikansk historia med Europeriska rötter. Den är följaktligen bekant i Sverige under namnet Koka soppa på en spik och benämnd Pebble porridge av den makedonska folklivsforskaren Marko Cepenkov. Performancen engagerar besökaren genom att inkludera dem i tillagningen av soppan genom att med sig valfri ingrediens. Efter performancen serveras alla deltagare soppa, vars smak och form är beroende av vad som givits till skänks. Idén bakom detta verk är samlandet och gåvohandlingen. Under krigstid eller ekonomisk inflation hjälpe idén om att Koka soppa på en spik människor att hålla samman och överleva.

Suela Qoshja (Tirana)
I mitt verk har jag intervjuat Martin Krenn, en österrikisk konstnär. De frågor jag ställer i intervjun är del av en typisk ”över bordet”-diskussion, som ofta äger rum i Albanien. I videoverket har jag intresserat mig för hur former av kommunikation och dialog är olika konstruerat i olika samhällen. Mitt syfte är att undersöka detta genom att lyssna och nogsamt betrakta, vilket tidvis gör konversationen näst intill komisk.

Warren Neidich (Berlin /New York)
En poetisk gest, ett monument av ett monument, en serie oförenliga assemblage har det gemensamt att när de först ställs ut erhåller de en essens av det oförståeliga och omätbara. Om det ser ut som konst är det förmodligen konst är en multimedia installation som kombinerar neon, teckning och en performativ föreläsning som video, för att skapa förutsättningar för spekulation och motstånd mot det den inte försöker att vara. För genom att inte vara det det hävdar att det är förblir den det den är.

Gülsün Karamustafa (Istanbul)
Någonting synnerligen ovanligt hände under den kalla vinter 1954 i Istanbul. Gülsün Karamustafas verk Bosporus 1954 handlar om de sociala följderna av denna naturföreteelse då isblock från Donau, Dnjepr och Dnjestr blockerade Bosporen och i det kalla vädret smälte ihop med varandra och gjorde att isen la sig så att folk kunde gå över sundet från ena sidan staden till den andra. Musiken i soundtracket och valet att enbart använda fotografiskt material förstärker känslan av kyla.

Kader Attia (Paris)
Kader Attia kommer att hålla en föreläsning under Öppet hus-helgen för att mer djupgående presentera sitt konstnärskap och sin konstnärliga process. Attia är intresserad av att studera
relationen mellan etiska och estetiska överväganden genom sina installationer, teckningar och arkitektoniska element. Hans verk utgår från frågeställningar om gemenskap, skillnad, tillhörighet
och exil och hur olika identiteter kan kollidera i globaliseringens tidevarv.

Emma Hedditch (London)
När du läser det här har Malin Arnell och Emma Hedditch träffats fyra gånger, två timmar per gång. Vid varje möte har de utfört en uppgift, som bestämts av den andra, i syfte att distribuera en dokumentering av deras möten, till andra. Dig. För närvarande är detta allt vi vet, men när du läser det här kommer vi att veta mer. Det är det tiden är bra för. Närvaro.

Kerstin Ergenzinger (Köln)
Ljud och bild har spelats in i ett metalliserat badrumsskåp, medan dess dörrar animerats manuellt. Reflektionen av den filmande personen har klippts bort förutom två fragmentariska
förekomster. Bilder och svarta rutor, likväl som kompakt tystnad och ljud avlöser varandra abrupt i filmen. Korta sekvenser och händelser träder fram ur mörkret men bilderna är för det mesta tysta. Vi lyssnar på platsen i mörker och utforskar den akustiskt. Optiska undersökningar och akustiska stimuli vävs ihop till en ny, skruvad resa. Det kan vara så att båda är drömmar och vi på samma sätt drömmer analys och berättelser.

Emily Roysdon (Los Angeles / New York)
Den första augusti presenterade jag en performance och ett filmprojekt med Malin Arnell, Emma Hedditch, Klara Lidén, Chris Riddselius och Dean Spade på Weld. Det var den andra delen i en serie som undersöker relationen mellan bild och rörelse(er) där publiken bjuds in för att ta del av improviserade händelser och därmed bli medaktörer. I detta nya verk utspelar sig händelserna inom fyra storskaliga fotografier på hjul. Koreografin behandlar idéer kring risk och relationer, förnyelse och det omöjliga. I en publikation i relation med Iaspis Öppet hus, bad jag Athena Farrokhzad och Eli Leven delta för att skriva ”påhittade samtal” som de hörde i publiken under kvällen. Dessa samtal kommer att läsas upp i samband med visningen av den färdigklippta filmen och performancen nu till helgen.

Róza El-Hassan (Budapest)
Konceptet för mitt projekt är att förstora och flerfaldiga ett vitt föremål i stor och liten skala, beroende på platsen, och placera det som ett ljust och skulpturalt verk i en offentlig miljö. Den första platsen var tänkt att bli en teater i Iasi i Rumänien under Periferic Biennial 8, eftersom biennalens titel är ”Art as Gift” [Konsten som gåva]. Jag planerar att placera My Gift i offentliga rum i andra multikulturella städer för att alstra andra innebörder, som till exempel i Londons tunnelbana eller i entréhallen på ett stort museum i Paris. My Gift är en gåva till staden och anspelar på frågan om tillit.

Laercio Redondo (Stockholm)
Ända sedan arkitekten Lina Bo Bardi (1914–1992) kom och bosatte sig i Brasilien år1946, har hennes arketoniska verk haft en stor påverkan på Brasiliansk kultur och i synnerhet dess arkitektur. Laercio Redondo är en svensk/brasiliansk konstnär som tagit Bo Bardi som en teoretisk utgångspunkt och främst hennes sätt att länka samma historia och samtid. I verket The Glass House träder Redondo fysiskt in i Bo Bardis hem som hon byggde 1951 och bodde i fram till sin död 1992. I sitt projekt tittar Redondo på arkitektonisk förändring och hur minnen återuppstår och förvandlas genom olika sätt att se.

Ylva Westerlund (Malmö)
I sin ateljé på Iaspis visar Ylva Westerlund videoverk och teckning under arbetsnamnet Non Serviam. Med fokus på rösten och hur den ibland undkommer föreställningar om genus och kropp har Ylva Westerlund i ett av verken tagit utgångspunkt i sångstilen ’growl’. I en filmad intervju beskriver Angela Gossow, sångare i bandet Arch Enemy, hur growltekniken rent fysiskt produceras och manövreras. I installationen visas även en intervju med litteraturprofessor Cristine Sarrimo, Malmö Högskola, om hur anklagelse- och bekännelseakten manifesteras i ett postreligiöst, juridiskt system.

Pia Wergius (Amsterdam)
Nyligen anländ till Iaspis visar jag de två av mina videofilmer som bäst ansluter till det projekt jag kommer att arbeta med under min arbetsperiod här. Sketch for angels, en film visandes en kvinna som klamrar sig fast med händerna i fönsterkarmen till ett bostadshus där hon hänger tio meter ovanför marken. Magic hour kom till då jag var inbjuden av konstnärsinitiativet Clark, Montreal, att producera ett arbete och ställa ut det hos dem och steg på ett flygplan med min tremånaders bebis under armen. Jag upplevde mig själv som i en illusion utan vetskap om vilka sinnesuttryck som kunde betraktas såsom tillförlitliga.

Metahaven (Bryssel /Amsterdam)
Metahaven är en grupp designforskare baserade i Amsterdam och Bryssel, bestående av de grafiska formgivarna Daniel van der Velden, Vinca Kruk och rumsdesigner Gon Zifroni. Med ”forskning” menar gruppen kumulativ insamling av data, undersökningar, nytänkande och spekulation som berikar och påverkar dess arbete inom grafisk design, varumärkesbyggande och ikonografi, samt rum och byggda former, och kombinationer av dessa två. Metahaven fokuserar på en utveckling av förslag som en plats för kritiskt undersökande, samtidigt som de ägnar sig åt kommunikationsdesign, rumsdesign, konsultverksamhet och skrivande.

Victoria Brännström (Stockholm)
Antippa på Lundagatan 41, var ett anarkafeministiskt kvinnoseparatistiskt café mellan 1994 och 2001. Kaféet var öppet varje onsdagskväll och var inhyst i den utomparlamentariska vänsterns gemensamma lokal. Antippas idé och mål var att stärka kvinnor i den feministiska kampen genom föreläsningar, utbildning, gemenskap och aktioner. Kaféet blev en fristad där kvinnor hade möjlighet att agera, reagera och diskutera utan att inordna sig i patriarkala strukturer och därmed i de sociala mönster de kämpade för att bryta. Under några dagar i augusti återuppstår Lundagatans Antippa på Iaspis. Syftet är främst att lyfta fram separatism som feministisk strategi, dess syfte, metod och hållbarhet och att skapa en mötesplats för att diskutera ideal, strategier och mål.

 

Uppdaterad: 2009-03-18 Tipsa om sidan
  • Adress: Iaspis, Konstnärsnämnden Maria skolgata 83, 2 tr, SE-118 53 Stockholm
  • Telefon: +46 (0)8 - 506 550 00
  • E-post: info@iaspis.se