Till Startsidan(Snabbkommando: Alt+ 1)
Startsida / Formaliteter

Formaliteter

Iaspis Project Studio
Vernissage 4 oktober 17-21. Inbjudna konstnärer: Leya Mira Brander, São Paolo, Aiguerim Issabekova, Karaganda, Nestor Kruger, Toronto, Lisi Raskin, Brooklyn, Fia Stina Sandlund, Stockholm, Kirstine Roepstorff, Köpenhamn/Berlin.

Vernissage 4 oktober 17-21

FÖRESTÄLLNING: Om du är rebell, så är jag reko
av Fia-Stina Sandlund: 6, 7, 13 & 14 oktober kl 16 (förhandsanmälan till rs@iaspis.com krävs)

Konstnärerna presenterar sina arbeten i utställningen 5 oktober kl 15 – 18

Inbjudna konstnärer: Leya Mira Brander, São Paolo, Aiguerim Issabekova, Karaganda, Nestor Kruger, Toronto, Lisi Raskin, Brooklyn, Fia Stina Sandlund, Stockholm, Kirstine Roepstorff, Köpenhamn/Berlin

INTRODUKTION
De sex konstnärerna Leya Mira Brander, Aigerim Issabekova, Nestor Kruger, Lisi Raskin, Kirstine Roepstorff och Fia-Stina Sandlund är alla intresserade av det konstnärliga arbetets formella aspekter. Oavsett om de arbetar med kopparstick, video, väggmålningar, kartonginstallationer, teaterpjäser eller makraméliknande papperscollage, så vinnlägger sig konstnärerna om hantverksskickligheten i det valda mediet och metoden. Men de nöjer sig inte med det formella utan ingjuter betydelse i de ämnen, atmosfärer och horisonter som präglar deras verk. Formen blir på så vis en formalitet — något viktigt och till och med avgörande men inte allt annat överskuggande — snarare än en formalism.
De sex konstnärerna är också intresserade av att låta olika världar och sfärer mötas i sina verk. Eller snarare så låter de sammanhang kollidera och glida in i varandra, vilket ger upphov till en samexistens som inte alltid är lycklig. Till exempel när det vitakubinspirerade utställningsrummet blir till en scen för en teaterpjäs eller en högst personlig världsåskådning ställs intill en faktisk situation med påtagliga politiska implikationer.
Det senare är fallet med Lisi Raskins ”skräckrum”; aningen naiva konstruktioner och skildringar av delar av bunkrar, kärnkraftverk och robotar, men också abstraktare återskapelser av specifika stämningar. Rummen som är gjorda i kartong och krita skulle inte ha realiserats utan de verkliga faror som upplevts av någon som växte upp under kalla kriget. Konstnären försöker driva tillbaka rädslan med bubbelbokstäver och en imponerande detaljrikedom i till exempel de kontrollstationer hon arbetat med.
Det verkliga och overkliga möts på underliga sätt i Aigerim Issabekovas korta video Living Room. En gammal dams anspråkslösa lägenhet någonstans i en forna sovjetrepublik i Centralasien ser plötsligt annorlunda ut. Som i ett barnprogram börjar sakerna att leva ett oväntat och lustigt liv. Konstnären som har arbetat med tv-reklam vet hur man anpassar ett professionellt format från ett specifikt område till något helt annorlunda.
I ett antal aktivistinspirerade verk har Fia-Stina Sandlund gjort spektakulära och precisa interventioner i mediavärlden. Hon använder mediaplattformar som till exempel tv-programmet Fröken Sverige för att attackera sexistiska konventioner. Ibland lyckas hon klä av dem i direktsändning, ibland inte. Men det är uppenbart att framför allt manliga mediamakthavare har skrämts av hennes konfrontativa projekt. I Formalities sätter hon
upp teaterpjäsen Om du är rebell, så är jag reko.
Det är en monolog som behandlar både hennes erfarenheter från aktivism och media men även de något
besvärande återverkningar som de fick på konstvärlden. Föreställningen påminner om ett reportage fast framfört på scen, där dokumentära förinspelade inslag blandas med dramatiserad text. Handlingen baseras på några speciella samtal med personer som hon har mött i media, konstvärlden och politiska sammanhang. Om du är rebell, så är jag reko är ett samarbete med JAM / Riksteatern och turnerade i Sverige under 2006.
I dagens hektiska verklighet insisterar Leya Mira Brander på att använda den komplicerade, tidskrävande och något omoderna kopparstickstekniken. På små kopparplåtar graverar hon — bakochfram — noggranna bilder och texter hämtade ur ett högst subjektivt bildspråk, däribland välbekanta stadsbilder. Personliga och lätt surrealistiska historier berättas på ett serieteckningsliknade sätt med en ruta i taget. Ibland kombinerar konstnären dem till lustiga små böcker där även själva kopparplattorna kan ingå.
Kirstine Roepstorff är en mästare på att skapa storskaliga, textilliknande collage fulla av intrikata detaljer från olika sammanhang. Hon kallar metoden för appropri-arranging, med vilken hon löser upp ett sammanhang och skapar ett nytt. En ofta använd referenskälla är Penguin State of the World Atlas. I verken Amnat and Satsit och Zarema, refererar hon till förnamnen på tre tjetjenska svarta änkor, dvs kvinnliga självmordsbombare, som alla har upplevt personliga förluster med stora psykosociala återverkningar. Som i många av Kirstine Roepstorffs verk ifrågasätts här värdet i kulturella värderingar och normer.
Perception, illusionsteknik och lek med perspektivet står i centrum i Nestor Krugers konst. I sina väggmålningar för han ofta in ett fysiskt rum i ett annat. Han använder en av de äldsta kända konstformerna — väggmålning — men lyckas ändå göra den högst samtida genom att datorgenerera sina bilder. Förenklat till ett slags schema transponeras ett rum över ett annat. Verket inbegrep från början två olika utställningsrum där konstnär hade två olika utställningar samtidigt. I Formalities har konstnären målat en bild av Iaspis gamla projektateljé i Konstakademiens byggnad i den nya projektateljén på Maria Skolgata. Historien är närvarande men förs framåt, försiktigt och respektfullt återgiven.


Maria Lind

 

Uppdaterad: 2009-03-10 Tipsa om sidan
  • Adress: IASPIS, Konstnärsnämnden Maria skolgata 83, 2 tr, SE-118 53 Stockholm
  • Telefon: +46 (0)8 - 506 550 00
  • E-post: info@iaspis.se