Till Startsidan(Snabbkommando: Alt+ 1)
Startsida / Nyhetsbrev

A of Arabia öppnar en dörr i Damaskus.

Om konstnärlig utveckling utan kritiska speglar.
Om ett galleris långsiktiga arbete med att bygga upp ett förtroende för konsten lokalt.
Om sociala nätverk och en längtan efter internationella samarbeten.
All Art Now Damaskus F_Apollo

I det slutna Syrien sker det sociala livet till stor del bakom lykta dörrar. Tradition och politik ger oftast svaren på varje fråga, så att i vår bemärkelse se trender inom konst, mode eller media är svårare. Att det är febril aktivitet är det dock inte tu tal om. Men likt de flesta länderna i Mellanöstern bygger samhället på det homogena kollektivet snarare än individualism. Lojal media fokuserar på det stora kollektivet för att påvisa dess likheter. Man vill behålla den syriska nationalandan, som ska överbrygga de olika religiösa grupperingar, säger många. Man söker alltså inte upp eller belyser mindre kollektiv eller individer. Media ger, enligt konstnärerna, inte utrymme att kritisera och bristen på kvalificerade konstkritiker gör det svårt att veta var de befinner sig och åt vilket håll de ska gå. Därför blir just möten med människor så viktiga. Dialogen mellan andra konstutövare och publik är i många fall den enda process som för konsten framåt. Samarbete och dialog med väst har blivit oerhört viktigt, inte bara för att övervinna fördomar utan för att föra scenen vidare och utvecklas.
Den stora skillnaden i att vara konstnärlig utövare i Syrien är att varje verk måste godkännas av en kommitté från regeringen innan det ställs ut eller har sin premiär. Detta för att förhindra alltför regimkritiska uttryck eller skändning av religionen. Det finns olika åsikter om detta. En del anser att konst ska föra ett land vidare, inte förgöra, och då är det viktigt att det är tydliggöra vad som är tillåtet och inte. Och samhällets gemensamma moraliska kod ser då till att detta inte blir ett problem. Andra anser istället att detta försvårar utövandet, att självcensuren påverkar den skapande processen.  
I Syrien, liksom resten av Mellanöstern, har bloggosfären betytt en revolution för kritisk media där informationen är snabb och osminkad. Raffinerade surfprogram låter dig komma åt sidor som YouTube, Facebook och Blogspot där diskussioner om hbtq-rättigheter, kvinnans rätt till sin sexualitet och yttrandefrihet kan föras. För konstvärlden betyder detta en väg att samarbeta och inspireras, och länkar kan skapas mellan konstnärer internationellt. Projekt föds och utvecklas, och Syrien tvingas att öppna sina stängda portar.
Den anda som präglar samtidsscenen i Damaskus är frigörelsen av historien. Att hitta det globala kollektivet som bygger på pluralism snarare än homogenitet. Individen får en röst och möjlighet att visa sin samtid. Jakten på dessa individer, genom den gamla stadens myllrande gränder, ledde till All Art Now, det enda kontemporära galleriet i Syrien, som drivs av Abir Boukhari i den judiska delen av gamla staden sedan 2005.                     
Galleriet, eller laboratoriet som hon hellre kallar det, startade som en reaktion mot de brister hon såg i samtidsscenen. Ambitionen var att skapa ett forum för unga konstnärer, trötta på det gamla och med lust att experimentera med nya metoder och uttryck.
- All Art Now ska vara en workshop där processen och dialogen mellan konstnärerna är viktigare än det slutliga resultatet, säger Boukhari.
Galleriet fungerar som en skola i nutida konst som inte lärs ut på Konsthögskolan i Damaskus. 

Sedan starten har ett tjugotal nyutexaminerade unga konstnärer fått möjlighet att utvecklas i friare former, som den etablerade konstvärlden i Syrien sägs tycka suspekta. Iman Hasbani blev förra året uppmärksammad i BIMPE - Canada Biennial International Miniature Print Exhibition, Mohammad Ali kan titulera sig som Damaskus enda erkända grafittimålare och Ziad Al-Halabi vann Art Doyen’s Award på Damascus Culture and Heritage Festival. Projekt skapas och konstnärer från andra länder bjuds in för att delta.
- Dessa utbyten berikar inte bara den samtida konstscenen, utan får de syriska konstnärerna att inse hur lik situationen för konstnärer kan vara globalt.
Problemet att hitta ateljéer eller studior finns också i väst och behöver inte bero på att Syrien är ett fattigare land. Genom galleriets workshops skapas lärorika interkulturella processer. Målerikurser för barn och grafittiworkshops med till exempel målaren Joost Eshuis från holländska Last Plak Organization bidrar i förlängningen till en långsiktighet och därmed ett rikare konst- och kulturliv i Damaskus.
                           
2008 var Damaskus arabvärldens kulturhuvudstad och Boukhari kurerade tillsammans med Rayelle Neiman från Schweiz utställningen Here I Stand i egna galleriet. Damaskus och dess invånare hamnade i nuet. I utställningens manifest skrev den syriske arkitekten Michel Zayat ”we’re so stuffed with history to a stage beyond desire”, och menade att den enda vägen är den framåt. Konstnärer från Syrien, Libanon och Jordanien fick i varsitt rum konceptuellt beskriva sitt här och nu. Rummen fylldes med urbana teman och vidrörde ämnen som bostadsproblem, alienation och tillhörighet.
- Efter ett tag spred sig ryktet om utställningen utanför den syriska konstnärskretsen till människorna i den här fattigare delen av staden, berättar Abir. Med självförtroendet av att det inte fanns någon prislapp på verken, utan att det är ok att titta och delta, gjorde att de började ställa frågor och blev en interaktiv del av utställningen som handlade om deras stad. Barnen till dessa familjer tittar numera in dagligen och deltar hängivet i arbetet.
Förra året tog Abir Boukhari initiativet till All Art Nows första internationella videokonstfestival. Den fungerade som en workshop för unga konstnärer där galleriet ville visa hur lite det kan kosta att producera videokonst. Festivalen var värd för 125 konstnärer från 41 länder där Cecilia Parsberger från Sverige, Joseph Delappe från USA och Seppo Renvall från Finland var några av deltagarna. Från Syrien deltog sex konstnärer bland andra Ziad Al-Halabi, Muhammad Ali och Nisrine Boukhari som vunnit första pris i videokonst på Magmartfestivalen i Neapel.
Abir berättar att festivalen är ett sätt att försöka inspirera och aktivera unga konstnärer i Syrien att våga sig på detta nya med videokonst. Förhoppningen är att fler syriska konstnärer ska delta nästa gång, men med äkta syrisk gästvänlighet är också utländska konstnärer välkomna att söka.
 
Avslutningsvis ett tips om ett nätverk för konstnärer i regionen.
Re-Loading Images Damascus
Många kontemporära utövare är medlemmar i nätverket Re-Loading Images Damascus. Nätverket skapades under Damaskus kulturhuvudstadsår, som en plattform för de olika konstnärliga disciplinerna. Syftet är att koppla samman olika konstutövare från olika delar av världen med Damaskus som bas. Genom hemsidan kan man få kontakt med en mängd kreativa utövare som exempelvis dansare, författare, konstnärer eller producenter som verkar i ett med våra ögon sett stängt samhälle.
Re-Loading Images Damascus har gett upphov till projekt och idéer om att starta egna syriska nätverk inom konstarterna här i Damaskus. Men än så länge är projekten på planeringsstadiet, berättar en lokal konstnär.


A of Arabia, Damaskus



Länkar
All Art Now, Abir Boukhari http://www.allartnow.com 
Re-Loading Images Damascus http://www.reloadingimages.ning.com 

Bloggare
Razan Ghazzawi, queer/feminism i Levanten http://www.razanghazzawi.com 

Formella sajter
www.syria-today.com 
http://www.whatsonsyria.com (emellanåt nedstängd)
Uppdaterad: 2010-06-23 Tipsa om sidan

BILDINFO:
Galleri All Art Now i Damaskus. Foto: A of Arabia